Filippa Idéhn är en handbollsmålvakt som står i shorts är ifrån Jönköping och har IK Cyrus som moderklubb.
Men vem är egentligen Filippa?
Glad, mycket energi, envis. 21 år, spelar i Spårvägens HF i Stockholm. 183 cm, 41 i skor.
Hur kom det sig att du började stå i shorts?
Det var när jag spelade i Sävsjö/Eksjö, vi var på en turnering på försäsongen och skulle spela en match kl 8. Så vi går upp jättetidigt och äter frukost för att sedan gå till hallen som ligger en bit bort. När vi ska byta om har jag glömt långbyxor och väljer då att stå i shortsen jag hade på mig när vi gick till hallen. Mina lagkamrater var arga på mig för jag hade glömt och trodde det skulle gå jättedåligt i shorts. Men det gjorde det inte, utan tvärt om så seriepremiären den säsongen låg ett par shorts på min plats i omklädningsrummet och sedan dess har jag spelat match i shorts.
Hur såg din väg till Spårvägen och landslaget ut?
Jag började som sagt spela handboll i Cyrus som 12-åring och spelade ungdomsåren där, efter ettan på gymnasiet bytte jag till Hallby i div 2, var det viktigaste steget för mig personligen. Det var ett stort och svårt steg att ta för mig just då men det var verkligen det ända rätta ser jag såhär i efterhand. Jag var i Hallby en säsong och trivdes jättebra med både tränare, spelare och förening.
Fick efter den säsongen ett anbud från Sävsjö/Eksjö som spelade div 1, jag provtränade och bestämde mig efter många om och men att byta klubb igen. Så i trean på gymnasiet var det ett väldigt pusslande för att få studierna och pendlandet och träningarna i Sävsjö att gå ihop. Det gick väldigt bra i handbollen och vi slutade på en fjärde plats i div 1 södra serien och fick kvala till elitserien. Där fick vi först möta tvåan från norrettan som var Irsta HF, vi vann med 6 bollar hemma respektive borta. Förlorade sedan stort mot Önnered från elitserien och var kvar i div. 1. Efter de sista kvalmatcherna ringde bl.a. Spårvägen från elitserien och sa att de var intresserade mig.
Jag åkte och provtränade och fick ett kontraktsförslag som jag senare tog och flyttade i augusti 2009 till Stockholm. Nu är jag inne på min tredje säsong i Spårvägen och elitserien, första året satt jag mycket på bänken vilket var väldigt nyttigt, det är en stor skillnad mellan serierna, och steget till elitserien är väldigt stort. Efter ungefär halva första säsongen fick jag förtroendet från tränarna och fick starta några matcher vilket var väldigt skönt. Andra året fick jag mycket speltid och det gick också bättre för laget än föregående år vilket var otroligt roligt. Jag spelade mitt första slutspel men åkte tyvärr ut i kvartsfinal mot Eslöv. Efter en riktigt hård försäsong gör jag nu min tredje säsong och det har gått jättebra för mig liksom för laget. Och det är väl på den vägen förbundskaptenerna fått upp ögonen för mig, jag har spelat bra och tränat hårt i sommar.
Hur stort va steget att flytta från Jönköping till Sthlm? Privat och handbollsmässigt?
Det är väldigt stor skillnad på dåvarande div.1 och elitserien, tempot är högre, spelarna är mer vältränade, skotten hårdare och så vidare. Så det tog ett tag att komma in i. Privat så är det alltid lite jobbigt i början när man inte känner någon i laget och sådär, men jag blev väl mottagen och alla var jättesnälla och hjälpte mig hitta och komma in i staden.
Var det alltid givet att du skulle bli målvakt?
Jag är utespelare från början, stod i mål första gången när jag var 14. Började med att jag stod på skoj på en träning för våra målvakter var sjuka, och min dåvarande tränare Irena Hanzek som tagit några SM-guld med Sävsjö såg något och sa till mig att bli målvakt. Så den säsongen testade jag och stod en halvlek i mål och spelade andra ute. Tills jag säsongen efter ställde mig helt i mål och där har jag stannat.
Har du någon förebild?
Från första början var min idol Joakim Svensson som då spelade i Cyrus a-lag när jag var b-flicka. Nu försöker jag hinna med att titta på mycket internationella matcher, och imponeras av Kasper Hvidt, NIklas Landin & Katerine Lunde Haraldsen. Men försöker ta inspiration från många olika målvakter och sätta ihop det jag gillar till min unika målvaktsstil.
Några ledare eller spelare som du känner har hjälpt dig lite extra i karriären?
Ja, David Dickner som var tränare för mig i Hallby har betytt oerhört mycket på det personliga planet. Tomas Ryde som jag haft i 2,5 år i Spårvägen har ändrat min syn på handboll. Han har ett bra öga för detaljer och har otrolig kunskap och mycket bra åsikter om mycket. Även Per Lundgren som är assisterande tränare för mig i Spårvägen nu är viktig för mig, vi jobbar mycket med den mentala biten. Mikael Mattson som är min fystränare är guld värd!
Hur såg din väg till Spårvägen och landslaget ut?
Jag började som sagt spela handboll i Cyrus som 12-åring och spelade ungdomsåren där, efter ettan på gymnasiet bytte jag till Hallby i div 2, var det viktigaste steget för mig personligen. Det var ett stort och svårt steg att ta för mig just då men det var verkligen det ända rätta ser jag såhär i efterhand. Jag var i Hallby en säsong och trivdes jättebra med både tränare, spelare och förening.
Fick efter den säsongen ett anbud från Sävsjö/Eksjö som spelade div 1, jag provtränade och bestämde mig efter många om och men att byta klubb igen. Så i trean på gymnasiet var det ett väldigt pusslande för att få studierna och pendlandet och träningarna i Sävsjö att gå ihop. Det gick väldigt bra i handbollen och vi slutade på en fjärde plats i div 1 södra serien och fick kvala till elitserien. Där fick vi först möta tvåan från norrettan som var Irsta HF, vi vann med 6 bollar hemma respektive borta. Förlorade sedan stort mot Önnered från elitserien och var kvar i div. 1. Efter de sista kvalmatcherna ringde bl.a. Spårvägen från elitserien och sa att de var intresserade mig.
Jag åkte och provtränade och fick ett kontraktsförslag som jag senare tog och flyttade i augusti 2009 till Stockholm. Nu är jag inne på min tredje säsong i Spårvägen och elitserien, första året satt jag mycket på bänken vilket var väldigt nyttigt, det är en stor skillnad mellan serierna, och steget till elitserien är väldigt stort. Efter ungefär halva första säsongen fick jag förtroendet från tränarna och fick starta några matcher vilket var väldigt skönt. Andra året fick jag mycket speltid och det gick också bättre för laget än föregående år vilket var otroligt roligt. Jag spelade mitt första slutspel men åkte tyvärr ut i kvartsfinal mot Eslöv. Efter en riktigt hård försäsong gör jag nu min tredje säsong och det har gått jättebra för mig liksom för laget. Och det är väl på den vägen förbundskaptenerna fått upp ögonen för mig, jag har spelat bra och tränat hårt i sommar.
Hur stort va steget att flytta från Jönköping till Sthlm? Privat och handbollsmässigt?
Det är väldigt stor skillnad på dåvarande div.1 och elitserien, tempot är högre, spelarna är mer vältränade, skotten hårdare och så vidare. Så det tog ett tag att komma in i. Privat så är det alltid lite jobbigt i början när man inte känner någon i laget och sådär, men jag blev väl mottagen och alla var jättesnälla och hjälpte mig hitta och komma in i staden.
Var det alltid givet att du skulle bli målvakt?
Jag är utespelare från början, stod i mål första gången när jag var 14. Började med att jag stod på skoj på en träning för våra målvakter var sjuka, och min dåvarande tränare Irena Hanzek som tagit några SM-guld med Sävsjö såg något och sa till mig att bli målvakt. Så den säsongen testade jag och stod en halvlek i mål och spelade andra ute. Tills jag säsongen efter ställde mig helt i mål och där har jag stannat.
Har du någon förebild?
Från första början var min idol Joakim Svensson som då spelade i Cyrus a-lag när jag var b-flicka. Nu försöker jag hinna med att titta på mycket internationella matcher, och imponeras av Kasper Hvidt, NIklas Landin & Katerine Lunde Haraldsen. Men försöker ta inspiration från många olika målvakter och sätta ihop det jag gillar till min unika målvaktsstil.
Några ledare eller spelare som du känner har hjälpt dig lite extra i karriären?
Ja, David Dickner som var tränare för mig i Hallby har betytt oerhört mycket på det personliga planet. Tomas Ryde som jag haft i 2,5 år i Spårvägen har ändrat min syn på handboll. Han har ett bra öga för detaljer och har otrolig kunskap och mycket bra åsikter om mycket. Även Per Lundgren som är assisterande tränare för mig i Spårvägen nu är viktig för mig, vi jobbar mycket med den mentala biten. Mikael Mattson som är min fystränare är guld värd!
Hur är din uppladdning till VM?
Jag har varit hemma 3 dagar nu, tränat med Spårvägen och kört snabbhetsträning och lite explosiva styrkepass. Försökt vila mycket, umgås med vänner, packa och så vidare.
Jag har varit hemma 3 dagar nu, tränat med Spårvägen och kört snabbhetsträning och lite explosiva styrkepass. Försökt vila mycket, umgås med vänner, packa och så vidare.
Hur ser framtiden ut om du fick drömma lite?
Jag drömmer om bra prestationer i Brasilien för att sedan komma hem till Sverige och spela klart säsongen i elitserien. För att sedan gå in i ett slutspel och där göra bra ifrån oss och förhoppningsvis ta oss till SM-finalen i Malmö...
Jag drömmer om bra prestationer i Brasilien för att sedan komma hem till Sverige och spela klart säsongen i elitserien. För att sedan gå in i ett slutspel och där göra bra ifrån oss och förhoppningsvis ta oss till SM-finalen i Malmö...
Vill önska Fillipa all lycka under säsongen! Hoppas drömmarna slår in!
Berra "120KG Kärlek" Berntsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar